God morgon!

Tea Lovis har - utan undagtag - sovit i sin egen säng sen hon var ca 5 veckor.
I natt kom då undantaget...

Myyysigt, tänkte jag. Detta utnyttjade lilla ängeln genom att ligga vågrätt och dela ut välplacerade sparkar. Rakt på lillebror. Vi (jag och lillebror) fick husera på en minimal bit av madrassen + lite ekkant från sängramen.

Till saken hör att Tea Lovis fick hjärtskärande magknip vid 23-tiden igår. Och låg faktiskt tillslut och grät bredvis mig i sömnen. Så jag ville inte väcka henne...

Jag som går på toaletten i snitt 4 gånger/natt hittade en ny teknik för att komma upp ur sängen:
ligg på ryggen, häv upp benen mot ansiktet (de hamnar rakt upp), ta sats, och gunga upp kroppen till sittande. Funkar det inte på första försöket - så gunga en gång till.

Man är ju inte den smidigaste elefanten i djungeln, längre...