Man kan nästan tro att gudarna har lyssnat till mina böner... Petters Turkiet-resa är alltså inställd och vi slipper ställas inför dilemmat; skulle han åkt eller skulle han inte?
Jag är i alla fall otroligt lättad - ni som känner mig vet att min största skräck är (var) att behöva klämma ut unge ensam.
Halleluja, som ni skrev!
fredag, februari 27, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 comments:
Har man varit två om att baka bullen och lagtden i ugnen, så får man aåklart hjälpas åt att ta ur den när den är ferdiggräddad. Puss
Åh vad skönt!!! Kram!!!
Skicka en kommentar